Fan, jag har aldrig velat ha någon så som jag vill ha honom. H.

Jag önskar att jag inte ville, jag önskar att jag bara kunde strunta i honom och allt strul och krångel. Vi har inte träffats på tre månader, men han brukar maila, skriva på msn eller så händer det att någon av oss svänger iväg ett fyllesms (mest jag). Jag brukar vänta på att han ska höra av sig, jag vill inte vara så på - det var ju han som inte tyckte att vi skulle träffas.

Men det är som en drog. Han har sagt det också. Det går inte, kan inte hålla oss borta. När vi ses är det som att... Det finns inget annat, inget igår, inget imorgon, världen har blåst bort och allt som finns är vi. Jag vet inte hur jag ska förklara det.

Vet inte hur jag ska förklara fenomenet H.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...