Hur blir det med den där jävla busstrejken? De "nyaste" nyheterna jag kan hitta är från i typ fredags, och det ger ge inte särskilt mycket..

Men eftersom jag i händelse av en busstrejk skulle vara fast hemma och omöjligtvis kunna komma till jobbet (om jag inte går hemifrån typ fyra på morgonen och börjar knalla..) så ska jag nu packa ihop mina pinaler och bege mig hem till min storebror ett tag. Han bor tre minuters gångväg från en av blå linjens tunnelbanestationer.

Men först ska jag träffa Pupa!

Jag överlevde visst den här natten också, trots allt. Men jag är så trött att kroppen värker. Eller så gör den det för att det fått jobbar för hårt för lång tid i sträck. Idag behöver jag bara härda ut till halv fyra, sedan får jag gå hem.

Ska försöka hälsa på min kusin Lillprinsen sedan, han blev opererad i fredags - de tog bort både halsmandlarna och polyperna på honom. Han är min älskling, en snart fyra år gammal lintott. Han har en lillasyster också, Sessan, som är två. De kan alltid muntra upp mig - även om man är totalt utmattad när man åker därifrån. Det finns inga ungar som är som dem. Världens finaste.

Jag ska köpa med mig någon liten present och så ska jag åka dit. Så ska jag göra.

Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna somna. Bara lite drygt fem timmar tills det är dags att gå upp, men paniken sitter kvar och stressar upp mig. Det är svårt att somna med hjärtklappning. Jag undrar vad det är för fel på mig egentligen.

Kanske borde försöka hitta någon som är som jag nästa gång jag ska falla för någon. Kanske är det lättare då. Kanske kan det fungera då. Men man vet aldrig, det finns ju inga garantier. Förutom de som lovar en att allt kommer gå åt helvete - för det gör det alltid.

Jag vill bli full, skitfull. Jag vill supa mig redlös. Dricka upp den oöppnade vinboxen och mina 6 öl och om det inte räcker för att försvinna, spritförrådet. Jag vill döda mina hjärnceller så jag slipper ägna tankeverksamhet åt att tänka på honom. Men jag börjar jobba om åtta timmar, så det är väl inte så jävla smart. Kan däremot satsa järnet på att göra det imorgon eftersom jag är ledig på måndag. Vet dock inte om det är så klokt med tanke på läkningen av min färska tatuering. Men det ger jag blanka fasen i faktiskt.

Fan, jag vill inte vara med längre. Han har träffat någon. H har träffat någon, jag är helt säker på det. Jag vill inte vill inte vill inte vara med vill inte vill inte vill inte

Jag är trött och känner mig ensam och bortglömd. Har i alla fall fått lillebror L's gamla TV som är betydligt mycket större än den jag lånade innan som var bara snäppet större än en husvagnstv, typ.

Ska titta på den hela kvällen.

Jag har förresten riktigt ont i ryggen idag, och i nacken. Har faktiskt tagit en Citodon till och med, fast jag inte tycker om att ta tabletter.

Måste bara klara den här helgen på jobbet så är jag ledig på måndag. Ledig lördag och söndag nästa vecka också så får väl försöka vila då.

Jag skojar inte. VÄRLDENS största och äckligaste spindel sprang rakt över mitt golv för en liten stund sedan. Jag jagade den runt hela lägenheten och kastade en hög tidningar över den. Nu vågar jag inte lyfta på tidningarna, utan väntar och låter Systeryster göra det när hon och hennes kompisar kommer hit om en stund och hämtar några saker.

Har fan fortfarande hjärtklappning. Jag hatar hatar hatar spindlar. Det finns nog inget annat jag är så rädd för.