Det var hur kul som helst i går. Det är ju faktiskt lite ballt att som oerfaren dj få spela på Kvarnen en fredagkväll. Scottie vill lära upp mig, och coacha mig lite så att jag blir duktig. Han sa att jag kan få spela en stund då och då framöver tills jag är mogen att köra en hel kväll själv. En hel kväll! Själv!

Måste fixa lite mer skivor bara, och bredda min genre lite om det ska funka där, men ska självklart ha indien som bas. Scottie som inte har så jättemycket koll på den svenska musikscenen var dock lite impad och undrade vad flera låtar hette, för att han tyckte de var så bra.

Det enda som var tråkigt var att mina kompisar inte fick komma in. Jävla 23-årsgräns... Men det kom ett gäng från jobbet, och min syster var med, så jag hade ju i alla fall support. När jag gick igenom baren efter att ha spelat första omgången var det flera stycken som sa saker i stil med "där är den söta dj-tjejen", "vilken cool tjej" och "jag gillar din musik!" och det kändes ju riktigt bra.

Sen fick jag ett lätt migränanfall vid ett-tiden och bestämde mig för att åka hem. Annars hade jag fått spela mer, men jag vill inte riskera att typ... kräkas över mixerbordet. 

Fick ett sms på väg mot Slussen och min nattbuss, av H som undrade om jag var kvar på Kvarnen. Det var jag ju inte. Han ringde upp precis när min buss åkte (typiskt) och sa att han hade gått in men gått igen när jag inte var där. Betalade han 80 spänn och vände i dörren för min skull? Vad är det som händer? Han tyckte det var synd att min buss redan hunnit åka. Det gjorde jag också. Men å andra sidan, när jag har migrän är jag inget trevligt sällskap, utan vill mest bara sova. Eller dö.

 

Roy.

5 april 2009 17:39

bus! :D

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...