Lyckades tjata mig till tre extra dagars semester - vilket betyder att jag har resten av augusti ledigt, efter att jag jobbat klart sista dagen imorgon. Har jag sedan framgång med mitt jobbletande så är det dessutom min sista dag på avdelningen över huvud taget. Jag hoppas på det. Jag klarar inte av att stanna där så mycket längre. Då blir jag bara ännu mer förgiftad av min egen bitterhet.

Men, hur som..  Dags att släcka lampan snart, så man kanske kan få lite sömn. Ska ju upp 05.00 imorgon - för sista gången på länge, länge..

Jag tror inte att jag mår så bra. Inte bara för att jag för tillfället är bakis, utan mer för sakerna folk säger till mig, eller om mig..

Din syster är så söt, men hur mår hon egentligen? Hon ser så trött ut numer. hade Gab sagt till Systeryster efter vårat häng på Imperiet förra veckan.

Vilken tur att du snart har semester, du börjar se väldigt hålögd ut fick jag höra av en arbetskamrat häromdagen.

Fan J, du ser riktigt sliten ut, du måste ta hand om dig. Du måste skaffa ett annat jobb, och du måste äta ordentligt sade Pirren igår och kramade mig. Jag vill inte att du sliter ut dig helt när du är 20, du är ju som min lillasyster, jag blir ju orolig!

Kan man bli utbränd när man är 20? Tror jag är på god väg att klappa ihop totalt. Jag måste hitta ett nytt jobb, pronto. För min värdighet, för min hälsa och kanske framför allt för mitt psykes skull.

Det här är en riktig skitdag. Jag är så trött, så trött, och bara gråter.

Framtidsångest - vad gör jag efter sommaren? Jag lär inte komma in på researcherutbildningen, och mitt vikariat går ut den sista augusti. Jag kan förmodligen få det förlängt, men jag vet inte hur länge jag klarar av att vara kvar där.

Höll på att bryta ihop idag på jobbet.

När jag kom hem låg jag och stirrade i väggen i en halvtimme innan jag surfade in på Platsbanken för att kolla jobb. Jobb som jag aldrig kommer att få, eftersom det enda jag gjort sedan studenten är att torka russinrumpa och få stryk av våldsamma dementa pensionärer. Inget som är direkt meriterande när man vill ha ett jobb där man får använda hjärnan lite. Det känns som att jag förlorar lite av min intelligens för varje dag som går.

Och jag bara gråter,gråter, gråter.

Hade en riktig gråtattack och ringde till Systeryster. Kunde knappt få fram orden. Hon muntrade upp lite, och det gjorde även Bäret som ringde en stund senare från Göteborg där hon är med sin pappa. Nu känns det kanske en liten aning bättre. En väldigt liten. Men tårarna ligger hela tiden på lur i ögonvrån. Hur ska jag orka det här, hur ska jag orka någonting över huvud taget?

Jag vet inte hur länge till min kropp orkar med det här jävla jobbet. Kunde knappt resa mig i morse, har så ont i ryggen. Det är värre nu än vad det varit tidigare.

Tragiskt, jag vet. Jag är tjugo år gammal, men lika ledbruten som 57-åringarna som jobbat på långvården i 40 år. Snart pajar min rygg. Snart pajar min nacke. Snart pajar mina knän helt. Snart är min hjärna så fuckad att den pajar också.

Känner mig så omotiverad att gå till jobbet. Jobbar i alla fall bara fem timmar, och det tillsammans med en av mina favoritkollegor, en timmis som pluggar till läkare. Vi har jättekul ihop, så det kan ju ändå bli en okej kväll. Även om jag mest har lust att krypa ned under täcket på min madrass på golvet i lilla brorsonens rum (mellan en spjälsäng, ett lektält och en trehjuling) och fortsätta läsa läsa läsa och slippa tänka på den riktiga världen.

Är faktiskt rätt peppad på att åka till jobbet nu - för första gången på jag vet inte hur länge. Vet dock att den entusiasmen kommer rinna av om en sisådär tjugo minuter när jag sitter på bussen.. Sorgligt, men sant.

Jobbar till 21.15 idag, och börjar nästa pass prick 11 timmar senare, så det är lite småjobbigt. Men är å andra sidan ledig hela helgen sen, så jag får väl vara nöjd ändå.

Nej hörrni, nu ska jag pallra mig iväg. Det finns gamlingar som behöver matas, rum som behöver städas och bajs som måste torkas. Jag är tyvärr ingen superhjälte så jag får göra allt manuellt. Men ett och ett halvt år i branchen har härdat mig. I'm made of steel..

Jag bara fryser och fryser och hostar. Känns inte som någon bra start på jobbsommaren. Har visserligen bara tre dagar att jobba innan jag är ledig igen, men fan vad jag längtar till agusti när jag har semester igen innan det är dags att sätta sig i skolbänken igen.

Nej,nu ska jag åka och ta hand om mina tanter ochfarbröder. De som fortfarande lever vill säga.. (nej, jag vet, det där var inte roligt..)