It's getting late, I think my time is running out

No one special nothing lasting within sight

How should I stay calm when panic lies just ahead

Everyone can see my youth hanging by a thread

Jag har verkligen ingen lust att gå på festen hos Gabi i kväll, men jag har lovat, och Systeryster mördar mig om jag inte kommer. Jag vill inte, vill inte, vill inte. Jag vill springa, skrika, kasta, slå.

Jag vet inte varifrån den här paniken jag känt ett par dagar kommer. Den är inget nytt, den ligger alltid i bakgrunden och lurar, men nu börjar den sippra ut igen... Jag måste ta tag i det här.

Har spenderat några timmar tillsammans med min lillebrors gulliga flickvän. De hade bråkat, och hon visste inte vad hon skulle göra, så hon kom hem till mig.

Jag blir så sur på min arroganta jävla snorunge till lillbrorsa. Även om jag förstås älskar honom också.

Åkte hem tidigt i går, eftersom jag var sjukt trött och hade huvudvärk. När jag mår så är jag inte särskilt rolig att umgås med ändå, så det var lika bra att bege sig hemåt. Jag fick sällskap med Julling och den trevliga killen hon träffar. Han betalade taxi hem - vi andra är ju fattiga studenter - och vann några pluspoäng för det. Jag tycker ju att mina kompisar är toppen, så de förtjänar verkligen det bästa, men den här killen verkar bra. Håller tummarna!

Träffade Popsnöret en sväng - hans kompisar hade dragit och han var ensam kvar. Jag berättade hur landet låg, att jag inte alls var på humör för att vara ute och dansa och socialisera och hellre åkte hem. Ensam. 

Han var gullig och förstående och gav mig en jättebra kram. Han sa att jag var fin, och att jag är en bra människa, och eftersom jag kände mig rätt usel just då var det precis vad jag behövde höra. Han är snäll. Lite speciell kanske, men väldigt snäll.

I dag är man rätt sliten. Hade en rejäl runda ute igår, och träffade ett par gamla kursare från min korta tid som lärarstudent, samt en drös andra roliga männinskor. Vi fick nog alla i oss lite för mycket. Jag och H delade svarttaxi hem, tillsammans med min syster. Systeryster fick gå hem till sig, så gick jag och H till mig. Eller ramlade, snubblade, halkade kanske man borde säga.

Han missade sin tvätttid i morse, så det var ingen idé att stressa upp. Klev väl ur sängen vid två, och gick ned till pizzerian och käkade. Båda med huvudvärk och skakiga ben.  Oj oj oj, så det kan gå, fast det bara var torsdag i går.

Jag är nöjd. Fast det brukar jag ju vara när jag träffat honom. Det vet ni redan.

Storstädning av badrummet står på schemat. Känns som att jag har ganska många tomma gamla schampoflaskor överallt, men nu ska de ut, ut, UT!

Dagens städmusik: The Ark, alla album, men med de sega låtarna bortplockade. Nu kör vi. Full fart.

(På tal om schampo... Jag är nu riktigt snygg i håret (och många kronor fattigare). Gängets frisör är jätteduktig, och jag är jättenöjd.)

Snö, snö, snö. Varför kan det inte sluta snöa? Jag hatar det här. Man får ju inte direkt lust att gå ut. Blöta fötter, blött hår, kalla fingrar, och halt som sjutton. Fördelen är att jag med gott samvete kan skippa att fixa håret, och ta på min varma mössa istället. Eller ja, man behöver väl inte fixa håret innan man ska till frissan, men man vill ju inte se ut som hej-kom-och-hjälp-mig. Fånigt, men sant.

Ska luncha med GF sen, så ska hon berätta om sina äventyr i London i helgen. Spännande...