Jag önskar att jag verkligen kunde skita i allt krångel i världen och bara leva för dagen, för nuet.

Jag önskar att jag vågade kasta mig in i det här helhjärtat, utan tvek. Jag önskar att han kunde göra det också.

"Det kommer bara sluta med att du blir en 25-årig frånskild tvåbarnsmamma och att jag blir alkoholist" försöker han skämta. Jag ser rädslan, men även hoppet, i hans ögon. Han vill vara med mig också. Men vi är så rädda för framtiden - för i andras ögon har vi inte ens en chans.

Just nu bryr jag mig inte om vad som händer om tio år, eller femton, eller knappt hur det ser ut om två. Jag tror ändå att vi skulle bli lyckliga.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...