Sov ett par timmar, eftersom det inte blev mycket sömn i natt. Kände mig visserligen helt utvilad ändå när jag vaknade i morse. Den lilla tid jag hinner sova när jag är med H så sover jag verkligen bra, jag har svårt att göra det annars. Jag känner mig trygg med honom, och jag älskar att halvt i sömnen känna honom kyssa mig i nacken, lägga sin hand på min höft, stoppa om mig med täcket.

Jag älskar att se honom nyvaken, när hans hår är alldeles rufsigt, och ögonen fortfarande är sömniga, och jag kan luta mig över honom och ge honom en kyss.

Fan, jag vill inte tänka på det här. Nu kommer vi säkert inte höras på hur länge som helst. Han kommer få sin jävla åldersnoja igen och inte våga träffas. För det är som en drog. Det enda jag kan tänka på är hur vackert det är när vi är tillsammans, och hur tomt det känns när vi inte är det..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...