Helt plötsligt, mitt i filmen, kände jag en doft. Det luktade parfym - inte min egen, utan herrparfym. Lite svagt, bara en förnimmelse. Kom det från någon av kuddarna? Vems var doften? Inte riktigt som H, inte heller som AW. De är de enda som legat i min säng. Det luktade gott. Var det en blandning av dem?

Och vad ska jag göra? Orkar jag kämpa för något, någon? Det är ju så mycket lättare att bara ligga här i mörkret med neddragna rullgardiner och se på film istället för att uppleva saker själv. Det gör tillräckligt ont att betrakta andra göra misstag. Orkar jag då göra mina egna?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...