Nu står min säng i köket, inklämd mellan köksbordet och frysen.

"Haha, ska du inte bryta upp parketten och börja odla potatis snart också?" frågade lillebror L efter att han och O möblerat om åt mig.

Det ser förjävligt ut här just nu.

Jag hoppas att man inte behöver dra ut tv- och internetjacket. Mina "tre hål i väggen" sitter ju i vardagsrummet. Jag måste ha mitt internet, annars blir jag galen.

Som ni ju nog redan märkt har antalet inlägg per dag ökat markant sedan jag flyttade hemifrån. Det är väl lite för att jag känner mig ensam, och även för att jag inte har särskilt mycket annat att göra.

Jag tycker inte om att prata i telefon, och träffar nästan bara mina jobbarkompisar. Vännerna träffar jag någon gång i veckan, och då oftast i utgångssammanhang känns det som. Så det här är min kanal ut till omvärlden. Det är därför jag hela tiden uppdaterar, så att någon vet vad jag gör och hur jag mår. Det känns bättre bara man får "prata" av sig lite..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...