Om en halvtimme ska jag gå hemifrån. Snälla, håll tummarna för mig idag. Kvart i två börjar den, intervjun till min drömutbildning, och jag måste måste komma in. Jag vet inte vad jag ska göra i höst annars. Aldrig i livet att jag fortsätter på jobbet.

Mamma och pappa var över på en fika innan, för att peppa mig, och för att de tror att jag alltid sitter hemma och gråter och är suicidal.. Konstigt att de aldrig märkte när jag mådde dåligt när jag bodde hemma, men tror (för de vet ju inget) att jag är deprimerad när de träffar mig typ en gång  i veckan.

Ska inte tänka på igår. Ska inte tänka på H, inte på det jävla Popsnöret, inte på att jag kanske är kär eller kanske inte kan bli det. Det tar vi sen. Nu gäller det. Nu.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...