Oj, det var länge sedan jag kom hem såhär sent. Eller ska man kanske säga tidigt?

Det blev inget Trädgården för vår del, för vakten började tjafsa om att jag inte är 21. När blev det ett problem? Exakt samma kille släppte in mig utan krusiduller senast jag var där - och då även mitt sällskap som bestod av tre 19-åringar..

Kvällen/natten blev ändå lyckad. Jag och Bäret åt först middag och såg på tv på Söderkällarn,  och sedan drog vi ut till en kompis kompissom bor typ ute i skogen. Där spelades det ölspelet, lektes "jag har aldrig" och pratades. Hur trevligt som helst, med delar av gänget vi festade runt rätt mycket med sommaren för två år sedan.

Särskilt trevligt var det faktiskt att träffa Esteten, en kille som jag strulade med på en fest för hur länge sedan som helst, och som gick i samma skola som jag. Lite emo, estet som han är. Eller var, jag vet  ju inte riktigt hur han är nu. Han är i alla fall väldigt bra kompis med min kära vän Borgaren (som jag berättar mer om en annan gång). Vi satt och sneglade på varandra nästan hela kvällen. När vi gick förbi varandra lät vi händerna snudda. Men ingenting mer hände.

När vi delade en taxi till centrum, tillsammans med Bäret och Borgaren tog han min hand. Jag bara log - det var så mysigt. Vi gick till Statoil och handlade i nattluckan - men sedan kom killarnas buss tillbaka ut till vildmarken. Vi kramades hastigt, och sedan försvann de. Fuck.

"Nu har du fan sumpat den här chansen också" sade Bäret. Uppmuntrande, verkligen. Men hallå, newsflash -jag sumpar alla mina chanser.

 

Bäret

13 juli 2008 14:55

Hahaha, men vadå? Du fick dig modet att messa till borgarsvinet iaf och be honom, men det är inte mitt fel att han inte ville vara PIMP :P
Men söta är ni må jag säga!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...