Lilla O har inte uppdaterat sin blogg sedan natten mellan torsdag och fredag, så jag har ingen aning om hur det är med honom.

Det känns som att jag med mitt jävla martyrskap inspirerat honom på något sätt. Jag hade, i alla fall enligt min mamma, en tonårskris som började när jag var tolv, och slutade några månader efter studenten. Hon sa att det väl var guds sätt att ge igen för att hon haft två så lätta tonåringar innan - att det var därför hon fick en trulig, överkänslig tjej som åkte en ständig känslomässig bergochdalbana. 

Jag flippade aldrig ut och rymde, eller söp och rökte och höll på. Jag var inte så utåtagerande. Mer inåtvänd, det har jag alltid varit. Är min bror som jag? Han verkar ju ha jordens tuffast period just nu.. Kärleksbekymmer, kärleksbekymmer..

 

pam

13 juli 2008 22:40

Hur mår du, och allt? =)

http://pam.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad fö...

Den där pojkvännen jag hade en gång i tiden (senast jag använde den här bloggen) gjorde jag slut med för länge sedan. Och den eländige H kommer nog aldrig bli ett helt avslutat kapitel... Inte ens när han nu snart ska ha barn med sin nya tjej känns...

Typ.

Ibland saknar jag den här bloggen lite. Typ nu, när det händer något i mitt huvud som jag inte vågar skriva om i min offentliga blogg, för då kommer han läsa det. Vem han? Någon som kan gissa? Ja just det... Han. Med stort H....

Jag funderar på att lägga ned bloggande. Inte totalt, men den här bloggen. Det är en tanke som växt fram hos mig de senaste veckorna. Så uppdaterar jag lite dålig beror det på att jag inte riktigt vet om jag har lust. Mina vänner kommer snart att upp...