Om sex timmar är det dags att gå upp. Jobbigt, men det är i alla fall sista dagen på jobbet den här veckan. Nästa vecka jobbar jag bara måndag-torsdag, sedan har jag semester och börjar jobba igen den 18:e!

En sista tanke bara, innan jag släcker ned datorn och lägger mig. Läste i både DN och SvD att man kommit fram till att dementa som äter antipsykotiska läkemedel löper större risk att dö eller hamna på sjukhus. No shit. Klart att den lilla tanten som är fullproppad med Haldol blir seg i huvudet och kroppen och lättare ramlar och bryter sig. Klart att de lugnande tabletterna påverkar. Hos gamla stannar dessutom mediciner kvar i kroppen längre än hos unga, bl.a eftersom de lagras i fettvävnaden, och eftersom levern och njurarna tar upp och lagrar ämnena på andra sätt än hos yngre personer.

Sveriges gamla är övermedicinerade. Men samtidigt - hur skulle personalen hinna lugna ned alla oroliga gamla om man skulle sluta med lugnande medel? Vi har ju knappt tid att göra det vi ska som det är nu.

Jaha vänner.. Det där var väl det seriösaste inlägget någonsin i den här bloggen. Men vad fan.. ge oss mer personal, mer tid och vi kan göra våra äldreboenden så mycket bättre. Tyvärr kommer väl det aldrig hända - tvärt om. De hittar något nytt att snåla in på varenda dag känns det som.

Jag blir så förbannad!

Nej usch. Nu orkar jag inte mer. Nu tänker jag (försöka) sova istället.

Fick sådan lust att lyssna på Nirvana. I övrigt känner jag mig rätt.. stum.

Både rösten, det har blivit så sedan jag flyttade hemifrån och knappt pratar med någon, och kroppen. Jag känner ingen hunger, ingen lust, ingenting.

Visst, jag fryser ibland, och har huvudvärk. Men känslor -var är alla känslor?

Har mer eller mindre gått i celibat igen. Det är inte så att jag tänkt att nu, nu ska jag inte ha sex på ett tag, jag ska leva som en nunna istället - det har bara blivit så ändå. Jag har ändå ingen lust nu. Ju mindre sex jag har, desto mindre vill jag ha. Jag blir helt jävla asexuell.

Jag blev äcklad senast någon försökte kyssa mig. Men det var i och för sig en stupfull 35-åring på Kvarnen på min födelsedag.

Samtidigt vill jag träffa någon. Men inte bara för att ha någon, då är jag hellre ensam faktiskt. Jag vill bli pirrigt förälskad. Eller i alla fall lite tänd på någon.

Nämnde jag att jag var nära att skicka ett mess till AW igår? Varför har jag börjat tänka på honom? Har bara träffat honom två gånger, onykter, men han är ju faktiskt fruktansvärt söt.

Jag trivs nog i mitt ultrablonda hår ändå.

Har hittills bara fått positiva reaktioner, förutom från en av mina dementa tanter på jobbet igår som sade att det var fult. Idag tyckte hon i och för sig att det var jättefint. Så jag vet inte riktigt hur jag ska tolka det.

Saken är bara att jag har lust att göra något nytt för att förändra mig själv igen. Men jag kan ju inte färga om håret redan, och dessutom vill jag faktiskt vara blond i sommar. Jag vill göra en ny tatuering, men har inte råd nu. Plus att mamma skulle döda mig.

Jag måste göra något innan jag blir galen. Ni skulle se min lägenhet. Alltså.. den är ren, men det är så stökigt. Jag orkar inte plocka undan saker. Jag orkar inte göra mat. Jag orkar inte göra någonting. Jag vet att det går över - om ett par dagar är allt som vanligt, och jag är organiserad och det är välstädat och allt känns bra. Men just nu har jag inget grepp.

Imorgon har jag min inflyttningsfest. Den kan bli riktigt händelserik..

Pratar lite på msn med Kb från min gamla klass. Han är en helt underbar människa - han kan göra mig glad på två sekunder. En riktig kompis.

Han vill dock ta med några andra av grabbarna från vår klass - och det är väl lugnt, de är schyssta. Men... en av dem var jag kär i i 1½ år - vilket jag råkade erkänna på fyllan på vår student. Och en av dem var tydligen kär i MIG hela trean och erkände det på en gemensam väns födelsedagsfirande i höstas, då vi inte heller var helt nyktra. Och sedan hånglade vi och så har vi inte pratat med varandra igen..

Men, den första, han som jag gillade, kommer garanterat inte komma. Han kom aldrig ens på klassfesterna. Han bara typ.. ritade och spelade handboll.

DESSUTOM kommer F, som är en av Kb's bästa kompisar. Som jag har varit tillsammans med. Som det är rätt jobbigt att träffa fortfarande. Eller ja, det var ju några månader sedan vi sågs senast, kanske har han släppt det nu.. Jag hoppas det. Han är en schysst kille, och jag är faktiskt schysst också (ibland, kanske lite grann..).

Jag har i alla fall låtit bli att bjuda några nya intressenter. Det är jobbigt nog med allt gammalt trassel..

(Och oj oj vad många punkt punkt punkt det blev i det här inlägget.)

Sitter och tittar på Extreme makeover: home edition och bölar. Jag börjar verkligen bli blödig. Jag gråter till typ alla tv-program.

Måste fixa något att äta. Ska bara lyckas resa mig ur soffan först. Har huvudvärk igen, det är väl för att jag inte ätit ordentligt. Eller alls.

Fan. Nu är det en liten kille på tv som pratar om sin HIV-positiva mamma. Jag gråter floder.  Floder.

Känner mig lagom vuxen idag. Iklädd en godisfärgad randig klänning såg jag med förtjusning Glassbilen närma sig mig när jag gick hem från bussen. Kunde inte låta bli att köpa en påse Trollerimix, isglasspinnar med två olika smaker på varje pinne. Moget värre.

Nu är jag ju "vuxen" och ska köpa typ... Mövenpick. Fast det är ju inte lika roligt..

Kallt kallt kallt. Det är så otroligt jävla kallt i min lägenhet.

Synd att jag inte har någon termometer - slår vad om att det är minusgrader här inne.

Det är till och med kallt mitt på dagen, fast solen ligger på och lyser rakt in. Jag fattar inte.

Tänk själv att typ vakna upp med frost i håret. Eller okej, riktigt så kallt är det inte. Men det är inte långt ifrån..