Råkade förresten se att jag är den 11:e mest aktiva bloggaren på blogga gratis. Är det ett bevis för att jag inte har något liv, eller?  Vad vet jag. Jag har bara så många tankar som måste ut, ut någonstans, skit samma vem som läser eller inte läser. Jag måste få skriva.

Jag har i alla fall skrivit 50 inlägg på en vecka - och jag är såååååååååå glad för det..

Och så ska jag börjar lyssna på Lasse Lindh igen. Men först en till film.

Jag ville se en film som gjorde ont, en sån som skär i en. Som att bli karvad i med en glasbit, typ. Tracey fragments gjorde lite ont - sen ville jag ha mer. Men samtidigt kände jag att jag inte klarar av det idag. Så det fick bli 27 dresses istället - men vafan, jag är så blödig, så jag grinade halva filmen ändå.

Det är skönt att bo ensam. Jag kan ligga i sängen och titta på film, iklädd pyjamas, och äta chips eftersom jag inte orkar göra mat, jag kan ha rullgardinerna neddragna hela dagen och strunta i att tända lampan. Och det är ingen som tjatar på mig. Ingen tjatar på mig, för ingen vet..

Jag önskar att jag kunde sova mer. Längre. Men det gick inte.

Har varit vaken i lite drygt en timme och 19 minuter. En timme och 17 minuter av den tiden har gått åt till att titta på film - The Tracy Fragments, med Ellen Page i huvudrollen. Hon är helt underbar.

Nu blir det mer film, innan det är dags att flytta ihop alla möbler i rummet till mitten av golvet och ta sitt pick och pack och bege sig hem till mamma ett par dagar. Tar med datorn så jag ändå kan blogga - vill inte göra det på mammas dator.

Får se vad det blir för film nu. Jag har alltid så svårt att välja.

På skiva är Markus bäst ensam. På scenen är han bäst tillsammans med Laakso. Men den här kvällen var underbar. Längst fram, som alltid. Vi vet dessutom var på scenen han brukar vara mest så vi hittade bästa platserna.

 Markus Krunegård har skvätt sin svett ur luggen på mig hela kvällen.

Efter spelningen hittade vi honom i ett hörn, och snackade lite. J tog världens fulaste kort på honom, mig och M. Eller ja, det var ju jag som var världens fulaste. But still - lite coolt.

Sedan dansade vi järnet, som vanligt. Drog strax innan halv tre och har inte druckit mycket alls. Det behövs inte alltid.

Nu ska jag lyssna på Markus på repeat tills jag somnar.

Det blev visst inget mer skrivet igår. Eller idag heller, förrän nu.

Har haft så fullt upp. Igår tog jag en Citodon när jag kom hem, för jag hade så jävla ont i ryggen. Somnade och missade PM's födelsedag, vaknade vid 10 i morse och fick sätta igång och städa direkt - familjen och faster S och hennes familj kom hit på för-födelsedagsfest/inflyttningsfika.

Nästa sak som händer är att J och hennes kompis M kommer hit innan vi ska in till Debban och se Autisterna och Markus Krunegård. AW kanske skulle komma dit, men får se hur det blir. Det är ju utsålt, har han köpt biljett?  Jag vet inte vad jag vill.

Det här blir sista inlägget innan jag åker till jobbet.

Måste bara säga att jag hoppas att jag inte behöver se min chef idag. För jag har en sån lust att slå henne på käften. Visst, jag skulle aldrig göra det, men jag har så svårt för den människan. Särskilt efter igår. Jag fattar inte - hur kan man ta tillbaka en löneförhöjning?

Orkade inte göra gröt. När jag såg alla förpackningar med frön och gryn blev jag alldeles apatisk. Jag tar det en dag när jag har mer tid. Även om jag genom jobbet blivit en fullfjädrad grötexpert.

Det blev pyttipanna med chili istället. Får göra ett par mackor på jobbet sedan, så kanske jag klarar den här dagen också.