Känner mig så omotiverad att gå till jobbet. Jobbar i alla fall bara fem timmar, och det tillsammans med en av mina favoritkollegor, en timmis som pluggar till läkare. Vi har jättekul ihop, så det kan ju ändå bli en okej kväll. Även om jag mest har lust att krypa ned under täcket på min madrass på golvet i lilla brorsonens rum (mellan en spjälsäng, ett lektält och en trehjuling) och fortsätta läsa läsa läsa och slippa tänka på den riktiga världen.

H har träffat någon. Popsnöret ska på Arvikafestivalen, och har säkert också träffat någon. Golfaren vill uppenbarligen inte ha sex med mig. Varför kan jag aldrig behålla en kille? Och varför har jag så svårt att träffa någon ny? Jag menar, de vet ju inte som ni gör, att min hjärna är fylld med ett virrvarr av psykade tankar. Jag är rätt bra på att dölja det utåt. Så vad är de så jävla rädda för?

Jag är faktiskt rätt snygg. (Jag menar, hur tror ni annars att jag fått någon på kroken från början?). VARFÖR FUNKAR DET INTE?