Massa Valerina. Lugn musik. Inget koffein. Mörkt i lägenheten. Inga tvestjärtar inom synhåll. Ändå är jag pigg som fan.

Ska släcka helt och stänga av datorn. Tänka lite på hur jag ska göra med pojkarna i mitt liv. För ja, trots att man åldersmässigt kanske snarare borde kalla dem män så är det nog just pojkar de är.

Fan att jag sjabblade bort Esten. Fan fan fan.

Ännu en sumpad chans. Hur stor förlorare kan man vara egentligen? Jag kommer aldrig sluta gräma mig över allt jag förstört. Brända broar, sjunkna skepp, tåg som gått.. Kalla det vad du vill. Jag är den största sumparen av alla.

Den kanske vackraste låten på Billie the Visions senaste album. Kanske en av de vackraste låtarna i år - Liar and a thief

You’re no longer what you wanted to be
You have lost the good things I loved about you
You’re not going where you wanted to go
and my respect for you is vanished and gone
And I know Pablo that you’re lying to me
You’re a monster a liar and a thief
Can’t you see what you’re doing to me
Are you blind? It’s so obvious

So take me down to the paradise city
Where the grass is green
and the boys are just like you
where I can start again

I’m no longer what I wanted to be
I have lost the good things you loved about me
I’m not going where I wanted to go
and your respect for me is vanished and gone
I don’t like my reflection these days
I give up now I am giving in
Carry me my imaginary friend to the place
where I was before

So take me down to the paradise city
Where the grass is green
and the girls are just like you
where I can start again

So take me down...

Lilla O har inte uppdaterat sin blogg sedan natten mellan torsdag och fredag, så jag har ingen aning om hur det är med honom.

Det känns som att jag med mitt jävla martyrskap inspirerat honom på något sätt. Jag hade, i alla fall enligt min mamma, en tonårskris som började när jag var tolv, och slutade några månader efter studenten. Hon sa att det väl var guds sätt att ge igen för att hon haft två så lätta tonåringar innan - att det var därför hon fick en trulig, överkänslig tjej som åkte en ständig känslomässig bergochdalbana. 

Jag flippade aldrig ut och rymde, eller söp och rökte och höll på. Jag var inte så utåtagerande. Mer inåtvänd, det har jag alltid varit. Är min bror som jag? Han verkar ju ha jordens tuffast period just nu.. Kärleksbekymmer, kärleksbekymmer..

Jag är sjukt mätt. Pallrade mig iväg till centrum och handlade för ett par timmar sedan. Tänkte att det ju är bättre att jag äter en massa mat än att jag käkar godis eller chips.

Lagade en pastagratäng med bacon och åt jättemycket. Supergott. Jag är faktiskt en gud på att laga mat. Jag borde egentligen inte ha några problem med att behålla en kille - jag kan laga mat, baka, ta hand om. Jag är hur bra som helst.  Problemet är bara att ingen annan fattar det..

Mamma var här igen, och hjälpte mig att bära tillbaka syrrans stolar (som jag lånade för 1½ månad sedan när jag hade inflyttningsfest...) och slänga de sista kartongerna från flytten.

Hon var här igår också, och plockade undan grejer, diskade, letade döda insekter.. Jag hade aldrig orkat ta tag i städningen utan henne. Hon dirigerade mig, sade åt mig att vika tvätt, kasta skräp, sortera smink och smycken. Jag är inne i en period när jag är otroligt tafatt och inte orkar ta egna intiativ. Så tack mamma. Tack för hjälpen. Tack.

Sörjer ännu en sumpad chans genom att äta fyra sorters Ben & Jerrys med extra kola- och banan/chokladsås och titta på fåniga amerikanska tv-serier.

Oj, det var länge sedan jag kom hem såhär sent. Eller ska man kanske säga tidigt?

Det blev inget Trädgården för vår del, för vakten började tjafsa om att jag inte är 21. När blev det ett problem? Exakt samma kille släppte in mig utan krusiduller senast jag var där - och då även mitt sällskap som bestod av tre 19-åringar..

Kvällen/natten blev ändå lyckad. Jag och Bäret åt först middag och såg på tv på Söderkällarn,  och sedan drog vi ut till en kompis kompissom bor typ ute i skogen. Där spelades det ölspelet, lektes "jag har aldrig" och pratades. Hur trevligt som helst, med delar av gänget vi festade runt rätt mycket med sommaren för två år sedan.

Särskilt trevligt var det faktiskt att träffa Esteten, en kille som jag strulade med på en fest för hur länge sedan som helst, och som gick i samma skola som jag. Lite emo, estet som han är. Eller var, jag vet  ju inte riktigt hur han är nu. Han är i alla fall väldigt bra kompis med min kära vän Borgaren (som jag berättar mer om en annan gång). Vi satt och sneglade på varandra nästan hela kvällen. När vi gick förbi varandra lät vi händerna snudda. Men ingenting mer hände.

När vi delade en taxi till centrum, tillsammans med Bäret och Borgaren tog han min hand. Jag bara log - det var så mysigt. Vi gick till Statoil och handlade i nattluckan - men sedan kom killarnas buss tillbaka ut till vildmarken. Vi kramades hastigt, och sedan försvann de. Fuck.

"Nu har du fan sumpat den här chansen också" sade Bäret. Uppmuntrande, verkligen. Men hallå, newsflash -jag sumpar alla mina chanser.