Nu har jag introducerat även LO-FI-FNK och Niccokick för italienaren. Och borde verkligen verkligen sova. Har loggat ut från msn (och klurat ut att jag imorgon ska skicka lite Salty pirates till Italien!). Det är faktiskt roligt att ha någon att byta lite musiktankar med - och att få träna på inte bara engelskan utan även italienskan, som börjar bli lite rostig..

Fan. Fyra Valerina och jag känner mig fortfarande helt uppstressad och oharmonisk och inte ett dugg sömnig. Naturläkemedel suger. Tacka vet jag alkohol.

Borde egentligen sova, men sitter inne på msn och byter mp3or med en italienare från Last fm. Jag är lite småförtjust i italienska band som Tre allegri ragazzi morti, Subsonica - och nu även Verdena som jag precis fick introducerade för mig.

Italienaren har börjat gilla Laakso och TTA. Skoj.

Han, H, loggade precis in på msn. Jag vet att han inte kommer skriva något. Jag vet att han inte bryr sig, att han har sin (fula) tjej och sin "nya" bil och att  allt bara är helt åt helvete. Men jag får hjärtklappning. Har hjärtklappning. Blodet som susar i öronen, torr i munnen, torr i halsen. Jag kan inte resa mig upp, för då kommer jag falla när jag tänker på hur fel allt är. Fuck.

Amy Millans Losin you går på repeat hemma hos mig just nu. Dels för att det är en sjukt bra låt och jag älskar att sjunga den. Dels för att den gör lite ont att lyssna på, och på något sätt trivs jag med det.

Popsnöret sa en gång till mig att min röst påminner lite om Amys när jag sjunger. Sure. Men det var ju fint sagt i alla fall, särskilt eftersom vi båda älskar henne.

Jag är inte bakis, utan mest bara trött. Vet inte hur jag ska lyckas släpa upp Bäret ur soffan, vi ska hem till min mamma och gratulera, eftersom hon fyller år.

Vi hade egentligen inte tänkt gå ut igår, men vi tog oss ändå in till stan och mötte upp Jerry & gänget på Ace. Det var en sjukt rolig kväll. Vi dansade, och vi dansade, och vi dansade. Nästa helg blir det Trädgården.

Orkar inte rensa inkorgen i mobilen, men tittade igenom den lite. Har bara tre sparade sms från H. Många från Popsnöret. Och på tal om snöre.. hela halsen känns ihopsnörd när jag läser ett fem veckor gammalt sms från Popsnöret där det står "Hej, hur är allt? Puss". Inget särskilt med ett sånt meddelande egentligen. Men det är från honom som jag tappade innan det hann bli något. Det är synd. Det är väl därför det gör så ont. Fan fan fan

Ser en film om tonårskärlek. Allting var lättare när man var sexton, men samtidigare så mycket svårare. På något sätt inte lika komplicerat. Det är nästan så man blir lite nostalgisk.

Moppekillar, hockeyklubbor, första hånglet.. Nu är allt bara svårt. Nu kan man inte fråga om man är "ihop". Fan vad jobbigt allt är. GAH.

Det är så otroligt skönt att vara hemma igen. Kom hem för några timmar sedan, med skjuts från stan av Pupas mamma. Det var precis innan bussarna började rulla igen.

Har tillbringat de senaste timmarna med att njuta av att var här igen. Längtar, som jag tidigare sagt, alltid hem när jag är någon annanstans. Det är här jag känner mig tryggast.

Håll tummarna för att konflikten löser sig nu och att strejken blir helt avblåst. Jag vill inte behöva kampera någon annanstans nästa vecka också.