Jag sover i regel ganska dåligt, men det här var den värsta natten på länge . Jag har vridit och vänt på mig, vaknat i panik, haft svårt att somna om, tittat på klockan, mått illa, huvudvärk, ångest.

Känner mig fan så mycket tröttare nu än när jag gick och lade mig. Försöker pigga upp mig lite med att lyssna på The Tough Alliance när jag gör mig i ordning..

God damn helvete. Jag måste ju sova. Det hade jag totalt glömt bort..

Skaväl försöka knyta mig - håll tummarna för att ölen jag tog med Systeryster efter jobbet fungerar som sömnmedel i kväll. Eller ja, i natt ska man väl säga egentligen.

Fem timmar kvar tills det är dags att gå upp, klä sig i något svart, propert och begravningsvänligt, åka till jobbet, jobba häcken av sig, och sedan gå på begravning för en av våra boende som gick bort för ett tag sedan. Hennes omtänksamma anhöriga har valt att hålla begravningen i områdets egen kyrka för att personalen också ska kunna gå om vi vill. Och det vill vi. Den här tanten, hon var speciell. Fan, jag kommer nog gråta.

Popsnöret har svarat, på mailet jag skickade igår. Ni vet, det där korta, fåniga där jag frågade om Arvika.

För inte nog med att jag inte hade råd med Hultsfred, inte tid med Accelerator, och inte får ledigt från jobbet under Storsjöyran - jag kunde förstås inte åka till Arvika heller. Sätter mitt stora hopp till Popaganda nu. Missar jag Popaganda så dör jag.

Drömde inget i natt, tror jag. Det var bara mörker, svart. Men det kan mycket väl ha varit så att drömmarna snurrade runt där under. Ofta kommer det efteråt. Ofta fattar jag inte förrän efter ett tag att jag drömt, och att det varnågot riktigt sjukt.

Ska försöka somna snart. Det känns som att det kommer bli en jobbig natt, hemsökt av konstiga drömmar, så verkliga att jag knappt vet om de är på riktigt eller inte. Det är sjukt läskigt. Det är därför jag inte vill somna, även om min kropp skriker efter sömn.

Slog faktiskt på stort och öppnade en cider också, i min ensamhet. Och en öl.

Funderar på att snurra igång en film. Filmer är bra när man vill hålla tankarna stången en stund. Och det vill jag.

Vad fan ska jag ta mig till med mitt liv?

Skickade ett kort litet pyttemail till Popsnöret. "Hur var Arvika?"

Kunde inte låta bli.

Pupa och Bäret har precis gått härifrån efter en mycket trevlig kväll. Vi åt god mat, löste korsord och delade på en flaska bubbel. Det är kvar så att det räcker till ett glas till, och det passar mig alldeles utmärkt. Känner mig inte lika förtvivlad som igår kväll (men jag antar att det snart kommer över mig igen) och jag börjar jobba tre imorgon. Jag blir glad av bubblor, liksom pirrig. Tyvärr lite pirrig i de nedre regionerna också ibland, och det suger ju eftersom jag sitter här ensam och ingen vill ha mig..

Idag ska Pupa komma hem till mig och äta middag. Problemet är bara att hela min lägenhet ser utsom ett bombnedslag. Det ser förjävligt ut, och jag hinner verkligen inte städa nu - och vi ska göra sällskap hit efter jobbet.

Okej, hon är en av mina bästa vänner. Men jag skänms ändå över att visa mitt hem såhär. Särskilt eftersom hon alltid har så fint och välordnat hemma när man kommer dit. Fan. Bäret är van, hon är med och stökar till, så henne behöver jag inte dölja något för. Men det känns som att det här dödar en hel del vuxenpoäng..