Trött. Fryser så jag skakar. Fortfarande lite förkyld. 126 sidor Beauvoir kvar, men har läst det jag skulle av Sartre, samt kollat lite artiklar med jämförelser mellan de båda.

Jag vill bara sova, sova, sova.

Jag borde plugga. Jag borde verkligen, verkligen plugga. I morgon har min grupp en fråga till seminariet, och jag har inte varit på föreläsningarna, eller ens läst en enda sida.

Fastnade i ett fånigt program om 16-åringar som gör plastikoperationer. Precis sån skit som jag aldrig tittar på annars. När man sätter sig och glor på något sådant, gissa hur sugen man är på att läsa 200 sidor Beauvoir?

Idag fick jag ett sms från Systeryster - "Nu är det väl dags att vi blir sams! När slutar du? En öl? Puss" - och jag blev så glad. Mycket över att det var hon som tog första steget, för en gångs skull, men mest såklart för att jag har saknat henne så mycket. Vi träffas flera gånger i veckan, och pratar i telefon varje dag. Mer än en gång. Fatta då att inte prata med varandra på fyra dagar.

Döm om min förvåning, när det klockan åtta plingade på min dörr. "Vem fan villa hälsa på mig så här tidigt på morgonen?" tänkte jag. Öppnade, och såg två killar (varav den ena har lagt mitt köksgolv), som skulle inspektera mitt badrum. Självklart hade jag glömt bort det, fast det sitter en lapp om det i porten, och jag fick en i min brevlåda förra veckan.

Tur att jag redan hade klätt på mig.

They know how to break all the girls like you

And they rob the souls of the girls like you

And they break the hearts of girls