Tröttheten och hopplösheten sköljer över mig, ännu en gång. Jag orkar inte riktigt ta mig för något.

Hade lovat Lilla O att följa med ut och fira hans 18-årsdag i kväll, men han ska åka hem till en kompis istället. Jag sörjer icke - jag är för trött för krogen.

Colours are what keep me alive

Colours I want to hold in my hand

Colours are where my, my old makes new

Colours are where my, my brain finds blue

Jag har sagt det förr och jag säger det igen - antingen har man ingen, eller så kommer alla på en gång. Och vi vet ju att det finns två personer som brukar göra rätt synkroniserade comebacks i mitt liv - Popsnöret och H.

Men jag vet att det inte kommer bli något, med någon. Jag vet inte ens om jag vill det.

H och NN har inte gjort slut. Än. Vi snackade i ett par timmar igår kväll. Jag gör mig inga illusioner. Han skulle aldrig göra slut för min skull, och jag skulle inte vilja att han gjorde det heller. Men han funderar på om han verkligen vill vara tillsammans med henne, och tror inte att de är rätt för varandra. Så klart att de inte är.

Ha. Snart gör de slut. Snart. Och när de gör det, då mina vänner ska jag skratta. Mouhaha.