Nu börjar det bli läskigt. Jag är jätteyr och mina händer bara skakar. Börjar jag bli sjuk på riktigt? Ska gå över till mamma så får jag lite sällskap. Det är läskigt att vara ensam när det är så här.

Jag har kommit in i en period när jag är en dålig kompis igen, jag vet. Jag har så mycket att göra, och är så trött och fucking självupptagen, jag har en mobil som i åtta fall av tio inte går att ringa med, och jag är så jävla tankspridd.

Så, förlåt. Förlåt att jag inte hör av mig så ofta som jag borde, förlåt förlåt. 

Jag har hostat och snörvlat lite hela veckan, men nu börjar en riktig dunderförkylning sätta in. Det känns som jag har en stor degklump som jäser i mitt huvud, jag hostar och hostar, och det värker i hela kroppen. Och jag sov till halv tre, vilket jag i princip aldrig gör (förutom om jag kom hem typ sju på morgonen och var skitfull, och så var ju inte fallet nu).

Usch. Och jag som ska jobba imorgon.

Hade tänkt skriva lite när jag kom hem i går/i natt, men jag var så förbannat trött att jag inte ens orkade starta datorn, så jag gick och lade mig istället.

Vi - jag, Märy, och Lajnus (killen från min kurs som har så bra musiksmak) - möttes upp utanför plugget för att gå på kårfesten. Först fick vi köa hur länge som helst för att få komma in. När vi till slut gjorde det upptäckte vi visserligen att en Åbro Sigill på flaska bara kostade 32 kr, men även att musiken var  f r u k t a n s v ä r d. När vi skulle köpa öl nr. 2 var det typ en timmes kö till baren, och fortfarande lika kass musik. Vi svepte ölen illa kvickt och tog sedan pendeln in till stan.

Väl framme i stan hade vi inte en aning om vad vi skulle göra, så vi gick runt en stund och hamnade till sist på McDonalds. Sedan åkte vi, var och en för sig, hem och sov. Slut på kvällen.

Det blir aldrig som man tänkt sig..

I dag blir en bättre dag. Det är min första "riktiga" dag på jobbet, det är fest ikväll, och jag är faktiskt rätt snygg idag. Top notch.

Visserligen är jag lite nervös inför jobbet, för min chef är ledig, och sedan åker han på semester i två veckor. Ägaren till butiken är väl inte jätteförtjust i mig, han hade hellre sett att jag aldrig hade haft ett jobb, för då skulle de få något bidrag och allt skulle bli billigare för dem. Är det inte viktigare att man är bra?

Kommer jag inte få fortsätta, för att han hittar någon som "varit utanför arbetslivet på heltid i minst sex månader" och förmodligen inte alls är lika bra som jag? Vad händer när mina tre veckor är slut? Är det värt att ens lägga tid på det här? Jag vet inte..

Jag längtar tills imorgon. Då ska jag sova jättejättelänge, och inte göra något speciellt på dagen. Bara vara. Även om det är rätt lyxigt att gå upp vid sju i jämförelse med van jag är van vid (alltså fem) så är jag sjukt trött och bara önskar att jag kunde få ligga kvar i sängen hela dagen och mysa.

Ibland blir jag bara så rädd. Jag kan inte andas, allt är bara ångest och panik. Snart kommer mardrömmarna.

Fuck. Jag blev slagen till golvet av ensamheten och kylan. Det är så mörkt, så kallt, och så tomt. Jag fryser ända in i märgen. Jag behöver en kram.

Rädda mig.