Idag gör jag ett totalt trendbrott när det gäller scrobblad musik. Linkin Park dånar på högsta volym. Jag brukar lyssna på dem vid en del tillfällen. Typ när jag är riktigt pissed off. Då går det liksom över fortare.

Nu har jag (nästan) slutat vara förbannad. Men jag lyssnar lite till.

Idag tänker jag fortsätta mitt försök med att ta tag i mig själv lite genom att göra fint i lägenheten. Lagerhaus och Bolagret står på tur i eftermiddag.

Först ska det dammsugas och fixas lite här hemma, sedan bär det av in till stan där jag ska hämta Systeryster på jobbet. Hon behöver också fixa i sin lägenhet, hon har knappt varit där sedan i våras.

Nu ska det bli riktigt fint här. Då kanske livet kommer kännas lite bättre.

Har riktigt ont i ryggen och axeln. Så ont att jag inte kan sova, trots att jag tagit värktabletter. Har därför tillbringat ett par timmar med att fixa lite här hemma. Kanske inte det smartaste när man knappt kan röra på sig, men jag höll på att bli galen.

Dessutom var det ju inte särskilt smart att släpa massa grejer från IKEA heller. Somnade när jag kom hem, och sov någon timme. Hade inte tänkt kliva upp ur sängen mer än för att borsta tänderna, men blev ivägtvingad av Systeryster och Syrianen som ville ha myskväll. Kantaralltoast, en massa lyxglass,  smågodis i mängder, chips och Cola. Jag rullade hem.

Idag ska jag åka till IKEA med mamma. Lite jobbigt, för vi har ju ingen bil. En timmes bussresa till Kungens kurva. Men vad gör man inte för lite nya gardiner..

Jag är trött. Jag fryser. Jag är ensam. Som vanligt alltså.

Jag har alltid en känsla av att jag inte riktigt passar in. Inte riktigt hör ihop med någon. Jag känner mig nästan alltid lite obekväm, till och med i sällskap av mina vänner. Eller kanske särskilt då. För på något vänster lyckas jag alltid hamna lite utanför.

Jag känner mig inte hemma med mina kompisar. Jag känner mig inte ens hemma med min egen familj.

Har börjat lyssna tokmycket på Irene. Lite lagom peppande sådär. Det behövs.

I've been down,

but you can take me higher

won't you light my fire

Äntligen, ÄNTLIGEN, är jag klar. Visst, det är väl inte direkt det bästa jag författat i mitt liv, men det är i alla fall en tillräckligt lång och hyfsat flummig uppsats. Min första högskoleuppsats är färdig. Och blir den godkänd så har jag tagit mina första 7,5 HP.

Jag är duktig, ibland.

Jag har nu lyckats knåpa ihop ungefär en tredjedel av det som krävs. Heja heja! Ville bara säga det. Tre timmar kvar innan jag måste springa hem till mamma och skriva ut. Stress stress stress. Men det går ju framåt i alla fall.