Jag vet att det är larvigt att komma nu, efter hundra år av tystnad (föregångna av hundra år av gnäll) och säga att jag är så himla lycklig. Jag är verkligen det! Det hade jag aldrig kunnat tro... Mitt liv har blivit så fantastiskt att jag är glad för H's skull och till och med tycker att hans lilla dotter är söt.

Alla bitar har fallit på plats. Jag har hittat rätt. Den här gången stämmer allt.