I kväll ska jag träffa ett par gamla vänner från gymnasiet och ta en fika. Eftersom jag lovat en av dem att inte nämna hennes namn här någonsin igen ska jag inte göra det. Men det ska bli kul att snacka lite gamla minnen och så, eftersom allt fick ett så abrupt slut tidigare...

Självklart blev det ingenting med jobbet. Jag får inte jobba på min systers avdelningar. Jävla skit. Men vad kan  jag egentligen göra åt det? Nej, just det - ingenting. Så jag ska inte deppa ihop över det.

 Jag försöker göra saker som frå mig på bra humör istället - som att äta glass ute, promenera, ha på mig solglasögon, umgås med mina vänner, tänka på söta pojkar (vissa mer än andra. eller en viss mer än andra kanske man kan säga...), lyssna på musik och titta på lättsmälta amerikanska komediserier. Nu ska jag i väg och slå flera flugor i samma smäll. Promenera till Mary med solglasögon och mp3n, och titta lite på How I met your mother med henne och Jerry. Hur kan man må annat än bra då?

Min syster ringde precis (och väckte mig) och frågade om jag vill jobba som extraresurs på en av hennes avdelningar i tre veckor. Måndag-fredag, 9-16. Det vill jag absolut. Hon ska bara kolla av med chefen att det är okej. Jag tycker att det verkar toppen. Då kommer jag kanske få lite mer tid och ork att umgås med folk, och lite mindre tid att dricka på vardagar. Det kan nog vara nyttigt.

Vad passar bättre en dag som denna?

Jag borde vara tröttare. Jag har varit vaken i över 22 ½ timme, varit på jobbet i 14 av dem, bakat både rulltårtor och kladdkakor, knappt ätit, och druckit ett gäng drinkar. Ja, drinkarna var efter jobbet såklart, inte på arbetstid...

H ringde när jag var ute. Han vet att jag brukar hänga på VL på måndagar och dricka billiga och goda drinkar, och var på väg från en kompis en bit därifrån. Han ville inget särskilt verkade det som, men nämnde ett par gånger att han skulle hyra film och köpa godis. "Jasså, själv ska jag väl fortsätta förstöra levern lite till..." svarade jag, och tyckte att han nästan lät lite småbesviken när jag sa det.

Jag har varken sms:at eller ringt honom, känner mig riktigt duktig. Vet faktiskt inte ens om jag vill göra det. Det känns konstigt.

Hur jag ska orka den här dagen är ett mysterium. I går jobbade jag i nästan 12 timmar, och i dag blir det dryga 14 timmar på jobbet. Mina fötter och ben är redan helt ömma och värker, och jag orkar knappt lyfta på armarna. Det blir mycket kaffe i dag tror jag...

I går hade jag skitkul. På riktigt. Var ute med Systeryster och ett helt gäng från jobbet. Två av oss ska jobba i dag, och var glada att de gjort om schemat. Jag börjar kvart i tio, och det var en jävla tur att jag vaknade av mig själv nu för jag hade glömt ställa väckarklockan. Och glömt ställa fram klockan också.

Nu ska jag stressa iväg. Bussen går om 20 minuter, och jag vaknade nyss...