Jag är så hungrig. Har ju varit tvungen att vara fastande sedan kl. 20 i går, på grund av proverna jag ska ta i dag på vårdcentralen. Hade varken tid eller lust att äta på jobbet, så senast jag åt var runt ett i går då jag åt ett par mackor. Magen skriker.

Jag förstår inte hur folk kan fasta och inte äta något på flera dagar. Hur man kan klara av att svälta sig. Jag måste äta i alla fall en eller två gånger om dagen, annars blir jag knäpp. Min hjärna klarar inte av att jobba. Jag blir alldeles yr och skakig och mår illa. Visst, har man en ätstörning och verkligen, verkligen har gett sig fan på att man ska klara en veckas fasta så gör man väl det. Ätstörningen går före allt, jag vet, jag har varit där. Men nu... Nu klarar jag knappt en dag utan något att äta. Men hellre det än att gå tillbaka till hur det var för några år sedan. Aldrig mer. Aldrig, aldrig, aldrig mer.

Min bästa vän i högstadiet, och tillika en av mina äldsta vänner i Stockholm, har precis flyttat in i porten intill min. Vi bor grannar! Åkte hem till henne efter jobbet, och var där tills för bara en liten stund sedan. Vi har knappt träffats de senaste åren, men det märktes inte. Vi ska ses i morgon när jag varit hos doktorn, och hon har lovat att fixa frukost. Det blir spännande, för hon har aldrig direkt varit någon fena i köket...

Hon tvingade mig att ta hennes nyckel så jag kan komma och väcka henne när jag är färdig, eftersom hon inte vaknar av vare sig väckarklockor eller ringande telefoner. Jag tror att det kan bli rätt galet att bo så nära varandra. Hon är rätt crazy. Men det kan ju vara kul.

I går drack jag faktiskt ingenting alkoholhaltigt. Jag åt chips och drack Cola. Det känns riktigt bra i dag faktiskt. Känner mig pigg och hyfsat fräsch, vilket ju kan vara skönt när man måste jobba. Även om jag kommer känna mig som en urkramad trasa när jag åker hem till min ensamhet i kväll.

Jag kan inte sova. Plötsligt är jag inte ens trött. Ligger och tittar på en halvkass skräckis på tv. Det var länge sedan jag såg en skräckfilm, men det är klart... det är inte lika roligt ensam. Som allt annat. Täcket är mitt enda sällskap i natt.

Jag mår, seriöst talat, fortfarande dåligt. Det är inte som förr, när man kunde dricka hur mycket som helst, hur många dagar som helst i rad, utan att bli bakis. Jag känner mig helt utslagen.

Det här verkar vara ganska vanligt. Många har börjat klaga mer på sina bakfyllor den senaste tiden, och säger att det blivit värre, och att vi börjar bli gamla. Men gamla? Vi är 20, 25, 30... Det är inte gammalt. Vi är tamejfan purunga. Så vad är det som hänger? Är det vintern? Blir man mer bakis på vintern, fast man dricker mer på sommaren? Mystiken tätnar...

Jag är så jävla avundsjuk på Indiebögen som ska gå på Dramaten och lyssna på Frida Hyvönen i kväll. Jag kommer förvisso också ha en trevlig kväll, med Melodifestival, chips och goda vänner. But still... Frida. Jag vill också.

Jag undrar hur mycket jag har gjort bort mig, men hoppas att det inte var så farligt. Man får göra bort sig på fyllan. Och fulla var vi. Jag var faktiskt så full så jag spydde när jag gick av bussen, pinsamt men sant. Dessutom totaldäckade jag så fort jag lagt mig i sängen. Men, vi behövde en fylla. Alla behöver alltid en fylla.