Det var en tuff kväll på jobbet. Det var länge sedan jag kände mig så knäckt som i kväll. Ont i ryggen. Ont överallt faktiskt. Nu tänker jag däcka framför tvn. Tur att det finns insomningstimer på den...

Tog en långpromenad genom stan i går när jag slutade. Somnade nästan direkt när jag kom hem. Är fortfarande sjukt trött, och bara längtar efter att komma hem i kväll så jag kan gå och lägga mig igen. I morgon är jag ledig, men sen jobbar jag förmodligen rätt mycket i veckan, så det gäller att passa på att sova när man kan...

Jag har alltid levt efter filosofin att ex är ex av en anledning. Ska börja hålla ännu hårdare på det nu. Till och med om det är någon som säger jag vet att du kommer undvika mig i typ ett halvår, men det gör inget, det är värt det när jag får sitta här och hålla dig i handen i fem minuter.

Det är fortfarande ett ex. Av en anledning. Jag vill inte träffa någon. Och ska jag göra det, så ska jag träffa någon ny. 

Jag är så trött att jag skulle kunna spy. Det här är ju för fan mitt i natten.

I morgon ska jag jobba jättejättelänge. Börjar klockan sju på en avdelning, jobbar där till två, och vid fyra fortsätter jag på grannavdelningen fram till kvart över nio. Tolv timmar arbetstid. Det sitter inte helt fel i plånboken sen, även om jag misstänker att jag kommer vara rätt rejält trött när jag ska ta en födelsedagsöl med en gammal klasskompis.

Men, det är ju bara tre dagar kvar innan jag är ledig. Om de inte vill boka in mig på måndag också, man vet ju aldrig...

Hittade ett block med gamla lappar i. Gamla lappar.

"Godmorgon älskling!

Hoppas att du inte är alltför bakis (fast är du det har du bara dig själv att skylla!). Önskar att jag hade kunnat vara hemma med dig i dag istället för att gå till jobbet. Vi hinner ju aldrig ses fast vi bor här..."

"Det börjar nästan bli löjligt med den här lappkommunikationen. 

Orkade inte äta i kväll, för trött, men äter mer än gärna lövbiff till frukost! Skulle bli jättejätteglad om du hämtade paketet på Posten.

ps! datorn är på, laddade mp3n men du kan stänga av den när du kommer hem."

Bara mina lappar visserligen, men det räckte för att få mig att bli alldeles ställd. De är nästan två år gamla, från när jag och Busspojken bodde en hel sommar i diverse familjemedlemmars eller släktingars bostäder när de var på semester, men ändå kanppt hann ses. Jag jobbade på dagarna, han på nätterna, och när vi hann umgås var vi båda trötta.

Det var okej när vi bodde i hans mormor och morfars hus, men sen, när vi flyttade till brorsans lägenhet rasade allt.

Träffade honom för ett par dagar sedan, på Gullmarsplan. Kände igen hans rygg på 50 meters avstånd. Det var lite... konstigt. Men, jag ska inte tänka mer på det nu, då blir jag bara känslosam, och det vill jag inte när jag ska åka till jobbet.

Jag ångrar inte att jag gjorde slut, det gör jag inte. Mitt liv hade varit helt annorlunda om jag inte gjort det, och jag hade varit en helt annan person. I regret nothing.

(Förresten kanske någon lagt märke till att jag börjat komponera egna rubriker, istället för att använda låtnamn. Så får det vara. Det dyker väl upp någon låt ibland, men jag orkar inte leta fram vettiga titlar varenda gång jag skriver längre.)

(Jag orkar ju inte ens skriva ordentligt. Usch)

Jag vill slå ihjäl grannen ovanför som lyssnar på kass musik. Som vanligt. Har inte gjort ett jota i dag, mest suttit på balkongen och läst, men är ändå otroligt trött. Hoppas att socfallet till grannjävel slutar lyssna på Carola snart, så jag kan somna...